ABC-öarna Aruba, Bonair och Curacao

De vackra byggnaderna i Willemstad,Curacao

Denna sommaren, år 2016, bestämde vi oss för att göra en 3 veckor lång resa och resmålen är de karibiska öarna Aruba, Bonair och Curacao. Även kallade ABC-öarna som faktisk är åretrunt resemål med sitt jämna, varma sköna klimat precis söder om orkanbältet. Vi valde dock att vända på ABC och startar med ön Curacao där öarnas internationella flygplats ligger och där sambon ska göra sina "uppdyk" för att få sitt dykcertifikat under 2 halvdagar.

CURACAO

160715  Väskorna är packade och nu väntar vi bara på att tidigt, mycket tidigt, i morgon bitti få skjuts till Landvetter. Flygrutten denna gång är Gbg-London-Miami-Curacao. Även denna gång finns ett litet orosmoln och det är den korta tiden mellan flighterna i Miami. Vi vet av erfarenhet att köerna brukar vara långa vid de amerikanska passkontrollerna, som vi måste passera även om det endast är ett transitstopp, och vi har endast 1 tim o 50 minuter att ta oss mellan gaterna. Vi håller tummarna och kan ju inte påverka något så vi får se hur det går.  

160716 Då var vi på väg...... Ingen försening från Landvetter och en halvtimma försenad från London..... hmmmm inte bra eftersom tiden mellan flighterna redan var minst sagt tight i Miami. Nåväl frächt och snyggt American Arline plan, utrustade med hörlurar m.m för den 9,5 timmar långa överfarten placerades vi i mittsektionen och så började resan. När kaffet serverades efter ca 1,5 tim flygning så började det..... Den unge mannen framför Håkan bestämmer sig för att med ett rejält ryck fälla sin flygstol bakåt vilket resulterade i att hela Håkans kaffekopp välte och innehållet spred sig snabbt över fronten på hans ljusa fina byxor och blev till ett par rejäla bruna fläckar. Även sitsen blev till en brun pöl av kaffe. Med hjälp av den mycket trevliga och alerta personalen byttes själva stolsitsen ut mot en ny och Håkan fick låna en..... mörkblå pyjamas med långa ben och långa armar, mycket klädsam. Efter att ha skjölt bort det mesta av kaffefläckarna på byxorna så, tänk va kreativ man kan bli när nöden kräver, veks en filt ihop byxorna placerades mellan och ytterligare en filt placerades ovanpå. Hur även de blöta kallingarna torkades behöver vi inte gå in på i detta forum. Sedan fick denna provisoriska tork/byxpress placeras under Håkan och värmas upp av kroppstemperaturen under hela resterande resa. Byxorna var nästan torra när vi landade i Miami men eftersom tiden var väldigt knapp så hanns det inte med klädbyte så det fick bli en halvt om halvt språngmarsch genom hela Miamis flygplats för Håkan iklädd den fina pyjamasen. Säkert med ett och annat roat flin av några medresenärer, men det får man väl bjuda på. Väl framme vid gaten så var flyget en halvtimma försenat och då först blev det tid för klädbyte. Ca 2,5 timma tog sedan flyget från Miami till Curacao och där väntade nästa överraskning. Min resväska kom inte...... jaha. Men som van resenär, vet man att detta kan hända och hade jag lite medhavda kläder i mitt handbagage så att jag klarar mig några dagar och nu är det bara att hoppas att resväskan dyker upp under söndagen. Enligt flygplatspersonalen så kunde dom se att den var kvar i Miami. Men lite ”nödvändig shopping”, någon nytta ska man väl ha av reseförsäkringen, måste jag nog göra i Willemstads centrum. Vårt hotell ,The Ritz Village hotel, en lägenhet var det faktiskt, låg en liten bit utanför centrum och vi fick oss därför en välbehövlig promenad minst en gång om dagen.

160717 Härligt, ca 28-30 gr varmt och det blåser en varm skön vind. Efter frukosten så styr vi kosan mot Willemstads centrum som ligger ca 10 min promenad från hotellet. Hotellet förresten är en renoverad gammal glassfabrik som har små studios med köksdel där man kan fixa lite frukost eller lätt lunch på egen hand. Nu är det söndag och det visar sig att det mesta är stängt, dock inte restauranger och en öppen SuperMarket där jag måste handla lite nödvändigheter eftersom min resväska fortfarande lyser med sin frånvaro. Det blir även lite ”flytande godsaker” i affären för att fylla kylskåpet med. Vi tog även en ganska rejäl promenad till det dykföretag som Håkan under de närmaste 2 dagarna ska göra sina ”uppdyk” med. Det blir hämtning vid hotellet i morgon kl. 08.30 och jag fick gärna följa med och stanna på stranden om jag ville och det får nog bli så. Och det blir nog inte så jobbigt..... fniss. Efter promenaden återvänder vi till hotellet med våra inhandlade grejer och tillbringar några timmar vid den härliga hotellpoolen.

 

160718  Väskan hade kommit när vi kom tillbaka efter gårdagskvällen middag, på stan. Gissa om jag blev lycklig! Nu har jag fler än 3 plagg att välja på och det känns hur lyxigt som helst. Kl. 08.30 i morse kom dom och hämtade oss från dykfirman och körde oss till den strand som låg alldeles utanför deras kontor. Det var också därifrån som Håkan och dykintruktören..... eller heter det instruktörskan..., för det var en kvinna, skulle påbörja slutförandet av dykserifikatets näst sista fas. Själv intog jag en solstol under några vackert vajande palmer på stranden och lutade mig skönt tillbaka lyssnande till lite medhavd musik och slog upp den medhavda boken. Den varma vinden och den sköna värmen gjorde ju att det blev ett antal dopp också i det turkosblå vattnet som höll den behagliga temperaturen av ca 28 gr, helt ok sätt att tillbringa de ca 4 tim. som Håkan höll till under ytan.

160720 Andra dagen för Håkans dykutbildning är över. Under tiden kunde jag även  denna dag ägna åt några timmar med lite musik och läsning på, idag, en blåsig men varm strand. Ja, givetvis blev dett några dopp i det varma sköna havet också. Nu börjar det närma sig egna utfärder och vi bestämde oss för att i morgon ta en lokalbuss och besökan några stränder som ligger söder om Willemstad, Cabana Beach, Mambo Beach och Jan Theil Beach. Alla dessa tre stränder är enligt tips ganska ”turistiska” men vackra och har en strandpromenad som ska vara kantad av restauranger och butiker. Torsdag och fredag har vi planerat att hyra bil och bege oss norr ut från Willemstad för att se några av de vackra lite mindre turistiska stränderna på denna ö. Dags för middag och det fick idag bli en pizza som faktiskt var helt otoligt god nere i centrum men innan maten så hittade vi ett ”Mojjito ställe” som mixade till ett par rejäla drinkar till oss. Gottigottgott !!

160720 Vid ett besök på den lokala turistbyrån igår så fick vi tips på hur vi enklast skulle ta oss till de stränder som ligger söder om staden. - Gå ner till Pundas busstation och ta en av de små minibussarna som går till Mambo beach, sa mannen vi rådfrågade. Willemstad centrum består av två stadsdelar, Punda och Otrobanda, och dessa delas av en kanal med en flytande bro över den breda infarten till innanhavet inanför Wilemstad. Så kan man väl enkelt förklara saken. En busstation finns på Otrobanda sidan och en busstation finns på Punda sidan där vi också bor. Sagt och gjort, vi packar våra ryggsäckar och tar den korta promenaden ner till busstationen och hittar genast en minibuss som är märkt med Mambo beach. Åkturen tar ca 15 minuter och kostar 2 dollar per person. Väl framme så går vi längs strandpromenaden som kantas av såväl butiker som barer och restauranger från världens alla hörn, precis som mannen på turistbyrån sagt. Här ligger också Sea Aquarium, men det var inget vi kände för att besöka. Detta lovar gott och vi bestämer oss för en heldag här och sedan avsluta med middag på någon av restarangerna. De vita vackra stränderna ligger som ett pärlband längs det turkosfärgde havet och de många höga palmerna skänker välförtjänt skugga över solstolarna. Mycket turistiskt men vackert ändå, och inte särsklit mycket folk. Vi hade däremot hört talas om Jan Theil beach men den låg inte här utan ändå längre söder ut. Jaha... hur tar vi oss dit då? Vi frågar oss fram och får tipset av en kvinna vid en biluthyrning att det finns en liten stig längs kusten till Jan Theil beach och det tar bara ca 10 minuter att gå dit. Vi bestämmer oss för att gå dit. Det beslutet är dagen stora misstag. Vi letar oss fram till stigen och inser att detta blir en trakking bland torra buskar, flera meter höga kaktusar och prassel i varenda snår bredvid stigen. Stig var dessutom en klar överdrift kan jag tala om, en ”normal stig” med svenska mått mätt hade känts som E6:an i jämförelse med detta ojämna torra grusdike. Vad som prasslar i buskarna bredvid ”stigen” förutom de små ödlorna och en och annan leguan vill jag inte veta. Nåja 10 minuter står man ju ut i denna vildmark. Efter ca en halvtimma utan minsta syn av varken hav, civilisation eller strand börjar jag så smått misströsta och den stekheta solen bränner obarmhärtigt på både armar och ben. Va f-n är detta, ska man vända eller.... ? Men tänk om det nu endast är några minuter kvar? Mitt ute i vildmarken träffar vi på en äckligt hurtig, solbränd, vältränad kvinna som är ute och springer.... visst finns det galningar i vår värld! Hon visar sig dessutom var svenska... hur stor är sannolikenheten för det. Dessutom den första svensktalande person som vi faktiskt träffar här på Curacao. Hennes käcka uppmuntran består i ”- nu är ni halvvägs till stranden” och där höll jag på att ge upp sätta mig ner och stortjuta som ett trotsigt barn. Efter en halv liter vatten och en liten stunds vila fortsatte vi dock och efter ca en dryg timma så ser vi äntligen snåren och buskarna ge vika för lite blått vatten och en inbjudande strand. Det första som mötte oss var dock ett 2 meter högt staket som avskärmade oss från strandområdet, hoppet av glädje stannade halvvägs? Har vi nu tagit oss ända hit så bara vägrar jag ta ytterligere en omväg för att nå vattnet. Håkan går en bit i förväg och träffar på en ”trädgårdsmästare” på andra sidan staketet och frågar hur man ska ta sig in på strandområdet. – Hur många är ni, frågar han och får svaret - 2 pers. – Antingen går ni runt och visar i en vid båge hur långt det är, min tolkning är ytterligare 45 min promenad, - Eller fortsätt en liten bit ner och runda staketet, bete er sedan som om ni varit på stranden en stund, säjer han. Jaha...... det valet var ju inte så svårt. Och då har man ”plankat in” på denna strand också. Det var ju en käck avslutning på denna trakkingupplevelse. Fattas bara att vi blir upptäckta och utkastade med huvudet före från stranden också, så är dagen helt fulländad. Dags för dagens kallaste och godaste öl/Cola och outstanding bästa bad, sen började livet kännas hoppfullt igen. Stranden och strandområdet var helt och hållet uppbyggt för turister och inte riktigt så där jättetrevligt så vi tog en taxi tillbaka till Mambo Beach området. På Mambo Beach tillbringade vi sedan ytterligare några eftermiddagstimmar i skuggan under palmerna och med ett uppfriskande antal dopp i det härliga vattnet och välförtjänt vila. Nu började det suga i både kaffetarmen och hungern börjar göra sig gällande. Det blev en gudomlig kopp kaffe och sedan indisk mat som smakade ljuvligt gott och en och annan Heineken därtill. Därefter blev det även en taxi tillbaka till hotellet och sedan en mycket lugn och skön kväll med lite extra omvårdnad om hud och fötter som verkligen fått bekänna färg denna äventyrsdag. Imorgon väntar hyrbil för två dagar och ett besök på något Apotek eftersom Håkan fått sig en rejäl släng av förkylning.

160721 Vag ska man inte missa om man är på Curacao? Ett besök på Caracao fabriken där den berömda likören tillverkas naturligtvis. Vi har nu hyrt en liten bil.... ja detta är ovanligt för att vara oss men på denna ö var det den rekommendation vi fått från samtliga som vi frågat och det var samma pris att hyra bil eller scoter och då blev valet inte så svårt. Den lille silverfärgade bilen stuvades in med allsköns tillbehör för en dag med sol och bad och lite medikamenter för Håkans förkylning. För att hitta till Chobolobo som fabriken heter så ställdes Håkans telefon in som en typ av GPS och vi for iväg. Att sedan se hur en hög sura apelsiner från början resulterade i tillverkning av den värlsdsberömda likören var intressant och givetvis fick man provsmaka de olika sorterna. Besöket blev inte så långvarigt men vi fick handlat en flaska likör som minne naturligtvis och åkte sedan vidare. Lite bad måste det bli idag också och vi fick ett tips på en strand som skulle vara fin och inte så mycket turister och ligga en bit utanför Willemstad och heta Cocomo Beach. Vi hittade dit och det var en vacker strand med klart och fint vatten men något stenig botten och vi var glada att vi tagit med badskor. Håkan tog på snorkel och cyklop och började snorkla i vattnet längs de lodräta bergsväggarna och fick se både vackra fiskar som en lättretad muräna. Jag lade mig tillrätta på mage på en solstol i skuggan och blundade och njöt. När jag nästa gång skulle titta upp för att ändra ställning på solstolen inser jag att jag på mycket nära håll fått ett lite ovälkommet sällskap av en 1,5 meter lång leguan. När jag lyfter blicken och inser att jag har en mycket nära ögonkontakt så blir vi nog lika överraskade båda två. Jag far upp på en mikrosekund från magläge till stående bakom solstolen till mina solbadande grannars höga nöje. Leguanen undrar vad som hände och lommar in under Håkans solstol. Håkan var dock fortfarande på snorkeltur och missade hela föreställningen. En serverande dam inser vad som pågår och föser tillbaka leguanen upp i växtligheten en bit därifrån. Efter en skön dag så var det fram på kvällen dags dra neråt centrum för middag och då visar det sig att torsdagkvällar är den stora festdagen i centrum. Hela centrum dallrar av gatumusikanter som spelar calypsomusik, alla butiker har öppet sent och det är en total feststämning i hela centrum, jättekul. Tydligen är detta ett fenomen som inträffar varje tordagkväll vilket vi inte hade en aning om.   

190722  Dags att uforska lite fler fina strändernr och vi styrde kosan nordväst ut från Willhemstad och vårt första mål var Klein Knip som låg ca 3,5 mil från stan. Visst var stranden fin men väldigt liten och det pågick simskola för ett 30-tal småttingar vilket gjorde att vi valde att fortsätta till nästa strand något längre söderut som vi också fått tips om. Efter ca en halvtimmas färd anlände vi till Cas Abou som visade sig motsvara alla våra förväntningar med en bred vit, lång fin strand och ett otroligt turkosfärgat kristallklart vatten. Tyvärr visade det sig att även här bestod bottnen av stora stenar och det vara bara att dra på sig badskorna igen. Men det blev ändå många, långa sköna bad under de timmar som vi stannade. Det sista badstoppet vi gjorde var på Playa Portomarie men där var det endast Håkan som badade då jag kände att det hettade en liten aning för mycket i skinnet för att jag skulle utsätta mig för mer bad och sol idag. Middag ikväll och sedan packning. Imorgon tar vi vår lilla hyrbil och lämnar av den vid flygplatesn för att sedan flyga över till Bonair för nya äventyr.
Lite tips om du ska åka till Curacao är:  
1. Ta med badskor. Många bottnar vid de fina stränderna är steniga.
2. Hyr en lägenhet så att du kan fixa lite lunch/mat på egen hand. Det är dyrare än i Sverigen att äta ute och antalet restauranger är ganska begränsat i allafall under vår svenska sommarperiod.
3. Tänk på att butikerna i centrum stänger vid ca 17.00 – 18.00 på kvällarna.

Men, människorna är glada och trevliga och väldigt lätta att ha att göra med. Vattnet i kranen är gott och helt ok att dricka. 

BONAIR

 160723  Efter frukost stuvades de packade väskorna in i den lille hyrbilen och vi for iväg till flygplatsen. Där mötte en representant för hyrfirman upp och tog med sig bilen och vi gick och checkade in våra väskor. Allt funkade hur bra som helst och vi gick ombord på det lilla propellerplanet som skulle ta oss till Bonair. Och det blev en resa det...... Det tog hela 15 (femton) minuter från start på Curacao tills vi landade på Bonaire, snacka om kort flygtur. När väskorna kommit, och nu var båda med, så tog vi en taxi till hotellet Dormio Resort Bonaire. Där visades vi till vårt boende de närmaste 5 dagarna och det är ett eget hus med en jättealtan precis bredvid poolen. Invändigt är det helt hypermodernt med gigantiskt sovrum och nästan lika stort badrum precis bredvid. Kök/vardagsrum var också helt toppmodernt och det finns till och med diskmaskin. Jättelyxigt !!  3 minuters promenad från vårt boende fanns också en välfylld Supermarket, en bar och en liten Asiatisk restaurang. Ett svalkande dopp i den fina poolen fick bli prio när väskorna var uppackade. Sedan följde ett besök i affären för lite bunkring av frukostmat och lite goa drycker. Detta blir jättebra konstaterade vi. Det får det bli liten promenad ner Kralendijk centrum ikväll för en koll av restaurangutbudet och i morgon en promenad till närmaste strand. Planen är sedan att hyra skoter på måndag och utforska ön på egen hand. 

160724  Restaurangutbudet är lite sisådär även på denna ö men det beror troligen på att deras ”högsäsong” här infaller under vår svenska vinter. Dock har vi nu hittat såväl en mexikansk som en argentinsk restaurang med fantastiskt utbud av goda rätter, så vi kommer nog att överleva dessa dagar på denna ö också. Eftersom söndagar är totalt ”stängda dagar” vad det gäller butiker och skoteruthyrare så blev det en rejäl promenad till de närmaste två stränderna som inte visade sig vara riktigt vad vi vill kalla strand då man, förvisso solar på en smal bit strand, men badar från en flytbrygga en bit ut i havet. Den första biten strand ut i vattnet bestod i stora stenblock som var hala och inte var trevliga att gå på. Vattnet kan man inte klaga på för det är kristallklart, varmt och full av fiskar i alla tänkbara varianter. Vilken tur att jag nu faktiskt behärskar snorklingen. Världen under ytan är otroligt vacker. Några timmar med sol och bad och sedan en promenad tillbaka till hotellet igen. Vi satte oss nu med kartan för att kolla in hur vi ska lägga upp våra kommande dagar med skoterfärder och det ska som vanligt bli jättekul att utforska även denna ö på egen hand. Vi ser fram emot de kommande 3 dagarna med motorfordon. Dagen avslutas med en god middag på den argentinska restaurangen och sedan ett glas vin på hotellet innan det var dags att knoppa in.

160725  Då har vi ett motorfordon igen. Denna gång en grå skoter för två. Det första målet för dagens utfärd var den stora lagunen vid Sorobon Beach på öns sydöstra sida, där även windsurfare hittat sitt paradis. Väl frammen insåg vi att det verkligen mestadels endast var windsurfare där och vi gick en bit bort längs stranden och tog ett härligt dopp och bestämde sedan att vi åker vidare. Vi rundade hela lagunen genom ett väldigt kargt landskap och där...... öppnar sig en helt otroligt vacker så gott som öde strand vi vr framme vid Cai beach. Så ska det se ut !  Vattnet var helt otroligt fint och en bit bort låg det hela berg av enorma, tyvärr mest trasiga, stora snäckor. Håkan tog ett dopp, vi stannade sedan till vid en liten lokal kiosk för lite vätskepåfyllning och åkte sedan vidare norrut igen. Till denna strand måste vi återvända. Längs vägen såg vi även de stora saltsjöar där man utvinner havssalt. Vi passerade även mangroveträsk och hade turen att, ganska nära vägen, få en skymt av en mindre flock rosa flamingos, som finns i 10.000-tal här på Bonair. Dessa fåglar är väldigt skygga och man får ta det väldigt lugnt när man stannar till för att fotografera dessa vackra varelser. Det blev några foton men inte särskilt skarpa utan vi hoppas få ytterligare chans de kommande dagarna att ta fler kort. Det började nu närma sig lunchdags och vi åkte vidare för att hitta något bra ”fikaställe” för vår medhavda lunch. På den västra sidan av ön strax innan vi kom tillbaka till Kralendjik igen stannade vi till. Där fanns såväl bord som sittplatser under ett solskydd och när vi närmade oss kanten mot havet så visade det sig att man kunde ta trappan ner till den mest otroligt vackra, ganska smala strand, och vatten man kunde tänka sig. Här får det bli ett dopp efter lunchen. Vi hade precis ätit klart när en dam på skoter stannade till vid kanten mot havet och blickade ut och vi gick dit för att se varför hon stannat till. Hon berättade då att det var en stor flock delfiner på väg hitåt en bit ut från stranden. Och mycket riktigt, ca 200 meter ut från stranden visar sig strax en stor flock hoppande delfiner på väg söderut. Vilken häftig syn. Åter var det dags att svalka sig...... nåja 28 gr vatten svalkar i alla fall lite, och sedan vända åter till hotellet igen. Middagen denna kväll blev en god bit fisk med räkor och mangosås, och till det en glas vitt kallt vin. Kvällen avslutade sedan med att korka upp en flaska ”bubbel” på hotellet för att fira att det idag är 10 år sedan vi träffades. En perfekt avslutning på denna dag.

160726  Dags för dykutfärd för Håkan. Strax efter 08.00 tog han skoterna till dykfirman för att göra sällskap med två personer till som också ville se mer av världen under ytan här på denna ö. Själv tar jag mig en slappisdag vid poolen med en bok. Helt ok förmiddag. Dykningen blev en riktig höjdare för Håkan och han kom tillbaka med massor av  härliga upplevelser och massor av fina bilder från världen downunder. Efter en sen lunch var det åter dags att ge sig ut på vägarna igen. Vi tog vägen söderut längs havet och de stora rosa saltvattenssjöarna där havsvattnet blir till berg av salt. Förhoppningen om att även idag se flamingos gick i uppfyllelse och vi fick några rikigt fina bilder på en stor flock med de rosa stolta fåglarna. Självklart måste vi också stanna till och ta ett långt härligt dopp i det sköna havet. Denna kväll bestämde vi oss för att fixa lite middag själva och stannade därför till vid en av de stora supermarket för att handla lite mat. Det blev en god middag som vi avnjöt på altanen med en flaska rött till. Vi avslutade sedan kvällen med ett nattdopp i poolen. Härligt!!

160727  Denna sista dag på Bonaire besökte vi några av de fina stränder som vi tidigare varit på för ett sista dopp. Skotern lämnades tillbaka på eftermiddagen och nu återstår endast att packa väskorna igen och förbereda oss för nästa östopp på Aruba. Vi blir skjutsade till flygplatsen av den rara hotellvärdinnan så det löste sig riktigt bra det också. Vi tackar denna ”dykö” för ett trevligt besök och ser fram emot att resa vidare i morgon. 

ARUBA

160728  Då var det dags att ge sig ut och flyga igen. Först en kvart från Bonair till Curacao och sedan 20 minuter från Curacao till Aruba. Och nu är vi här! Väl framme vid vårt boende Cadushi Apartment så visade det sig att den ”lägenhet” vi bokat  var rena lyxboendet. Ett litet radhus med ett gigantiskt kombinerat vardagsrum/matsal/kök med ett rejält matbord och en skön sittgtupp. I köket fanns en stor kyl och frys med ismaskin i frysdörren. Lyxigare än hemma. Sovrummet och badrummet var också modell jättestor och väldigt läckert inrett. Detta blir jättebra boende för vår sista vecka på semestern. Efter uppackning var det dags att fylla upp kylen och en promenad till närmaste supermarket fick bli steg 2 denna blåsiga men varma första dag på Aruba. Även inköp av en bra karta över ön inköptes. Närmaste strand skulle ligga ca 5 min promenad från hotellet och denna tidsangivelse stämde faktiskt. Den vita stranden och det blå havet fick rama in vår utsikt då vi satte oss i den strandnära baren och beställde var sin god drink, vi hade dessutom prickat in Happy Hour..... Magen behöver ju också sitt så det var bara att börja promenera in mot centrum för att leta restaurang. Det blev en rejäl promenad och några besök i ett antal butiken på väg dit. Vi hittade en liten italiensk restaurang/vinecellar där den försiktigen, invandrade italienske mannen tillagade var sin delikat pastarätt med ett gott glas rött italienskt vin till. Vi börjar så smått inse att ska vi hinna besöka de finaste stränderna och lite annat sevärt så kommer vi att behöva hyra bil. Väl tillbaka på hotellet igen så blev det lite letande på internet men det visade sig inte så enkelt att hitta en biluthyrare med några lediga hyrbilar. Jaha.... vi får kolla med personalen i receptionen i morgon, och se om dom kan hjälpa oss att boka en bil. Ett kvällsdopp i den fina poolen och en kall öl fick avsluta denna första dag på Aruba.

160729  Poolhäng på förmiddagen medan Håkan tog en löprunda på strandpromenaden, i väntan på den lille hyrbilen. Lite molningt idag men varmt och gött ändå. När vi fått bilen så blir det storhandling på en stor supermarket i utkanten av Oranjenstad. Vi ska fixa lite mat även här eftersom restaurangbesök varje kväll kommer att bli alldeles otroligt dyrt och varken jag eller Håkan har inga problem med att fixa lite lätt käk här i vårt fina kök lätt sippande på en god drink eller glas vin. En av våra hotellgrannar fick lite problem med taket på sin hyrda jeep och fick då lite hjälp med detta av Håkan. Hyrbilen är nu på plats och det är dags att utforska Aruba. Första målet var nordspetsen och Californa Lighthouse vars ursprung var att varna skepp för att komma för nära Arubas kust. Fyren är numera ett populärt turistmål med en spektakulär utsikt över öns västkust med dess sandstränder och korallkust. Fyren har fått sitt namn efter S/S California som sjönk utanför utanför Arubas kust i början på 1900-talet. Utsikten var magnifik och vi passade på att ta ett vätskestopp vid en liten ”bil” som serverade kokosvatten direkt ur kokosnöten. En liten aning varma så var det nu dags för ett dopp och vi stannade till vid den närmaste stranden på västsidan efter fyren, Arashi Beach. En kritvit strand med silkesmjuk sandbotten och kristallklart turkost vatten, helt underbart. Efter en shoppingsväng på ett gigantiskt Supermarket var det nu sen eftermiddag och dags att återvända till hotellet för att fylla upp kylen och ta ett dopp i poolen. Vid poolen var även hotellgrannen från i morse som var otroligt tacksam för Håkans hjälp i morse och började genast prata. Han var amerikanare och gillar ju att snacka. När han och hans sällskap lämnade poolområdet frågade han om vi ville ha en drink vid poolen vid ungefär samma tid i morgon kväll? Det visade sig att han var bartender och hade införskaffat diverse tillbehör för att fixa till lite goda drinkar. Och vem skulle tacka nej till en sådan inbjudan? Det ser vi fram emot. En ”hemlagad” pastasås med lite vitlöksbröd och en god flaska rött fick avsluta denna vår andra kväll på denna ö. I morgon blir det utfärd till någon av de andra vackra stränderna.   

160730  Ja.... då har man varit och badat på den berömda Eagle Beach. Utsedd till en av världens 10 vackraste stränder av USA Today. En bred, kilometerlång, kritvit strand och ett otroligt turkost klart och fint vatten med mjuk skön korallsands botten. Stranden hyser även 2 av Arubas mest fotograferade träd, Fofotiträden som dessutom är öns maskot. Det var lite molnigt men vi fck ändå några sköna timmar på stranden och ett oändligt antal dopp i det ljuvliga havet.  Efter att vi ätit upp vår medhavda lunch och tagit ytterligare några dopp så bestämde vi oss för att åka iväg mot centrum för lite shopping. Det blev besök och shopping på några lokala marknader samt en sväng förbi.... de ”fina butikerna” på huvudgatan. Titta i fönstren kostar ju inget. Väl tillbaka på hotellet fick vi oss serverade en fantastiskt god specialdrink och en pratstund vid poolkanten med vår hotellgranne från gårdagen, mums mums. Ännu en skön dag lider mot sitt slut och efter en smaskig middag och en stund på uteplatsen slocknar man gott.

160731  Vi styr idag mot sydvästra delen på ön till en strand som heter Baby Beach och när vi kom fram vid 10.30 tiden då var stranden nästan öde. En jätteläcker lagun med grunt,  turkpst, varmt och gott vatten. Bara att sikta in sig på närmaste naturliga parasoll av palmblad, fixa en solstol och börja njuta. Det stod helt klart att hela strandområdet inkl restaurangen var gjorda i temat ”Flintstone”. Lite udda men en kul idé. De sköna timmarna på stranden och de goa baden gick fort att det blev dags att vända norrut igen mot hotellet i Oranjestad. Efter det nu traditionella doppet i poolen och en kall öl var planen att åka in till centrum och besöka en känd fisk- och skaldjursrestaurang vid hamnen som heter Sea Salt. Väl inne och parkerad, faktiskt gratis parkering i hela centrum på söndagar, vandrar vi mot restaurangen som naturligtvis var stäng på söndagar. Jaha.... in på en bar som har Happy Hour och fick oss en Mojjito under tiden som vi funderar på vad vi vill äta istället. Det blev kinamat, lite fantasilöst.men helt ok. När maten var uppäten så hade det mörknat utanför och vi tog en promenad längs alla de stora båtarna längs hamnen där turister tas med ut på dagarna för att fiska. De enorma fiskespöna stack upp som flaggstänger längs båtarnas sidor och akter och var definitivt avsed för större firrar än en makrill på västusten. De flesta butiker och barer har också stängt på söndagskvällar och det enda öppna var öns alla Casinon vars fasader blinkade likt en gata i Las Vegas ut mot gatorna. Det finns på denna lilla ö 24 st Casinon, helt otroligt. Vi gled in på ett av alla dessa spelhål bara för att kolla lite och Håkan bestämde sig för att bara spela några dollar på en av alla dessa automater, och ...... gick sedan därifrån med en rejäl vinst.

160801  Palm Beach norr om Eagle Beach – check. Nu börjar det bli ont om stränder som vi inte har besökt. Efter en mycket blåsig, men solig, dag på Palm Beach så känns det som om hela kroppen fått sig en rejäl peeling. De många höga palmerna längs stranden fläktade rejält med sina blad i den mycket kraftiga vinden. Det var inte svårt att hitta parkering utanför men betydligt svårare att hitta ner till stranden förbi de skyhöga pampiga hotellen som låg som ett pärlband längs denna strand. Vi siktade på en av de finaste entréerna på Hilton och gled in som om vi självklart bodde där. Det var inga problem, vakten tittade bort precis när vi passerade. Väl på stranden lyckades vi hitta 2 stolar under en ”palmparasoll” men den placeringen blev kortvarig. ” Bastanta vakter hälsar först artigt och säjer sedan med myndig stämma att - Dessa solstolar och parasoller bara är till för hotellets gäster. Jaja... bara att packa ihop och flytta oss en bit söder ut där det fanns en minst lika fin ”public beach” och där jag slog mig ner på en hyrd solstol och Håkan tog cyklop och snorkel och promenerade iväg en bit för att snorkla. Efter några timmar när allt var täckt av sand efter den kraftiga vinden så tog vi en kaffe och öl i närmaste strandbar och återvände sedan till hotellet.  Denna morgon hade vår hotellgranne ”den amerikanske bartendern” och hans flickvän checkat ut för att resa hem. Dom måste ha tömt sitt kylskåp på allt återstående och varit generösa nog att placera detta på vårt bord utanför vår lägenhet. Där fanns både det ena och det andra flytande godis som vi snabbt såg till att fylla upp vår egen kyl med. Kul överraskning! Lite mer shopping stod också på min önskelista så vi bytte snabbt om och åkte in mot centrum. Jag hade läst mig till att det fanns Aloe Vera produkter av mycket hög kvalité på Aruba. Arubas aloe vera-historia inleddes 1840, då växten introducerades på ön. Sedan dess har aloen influerat allt från konst och arkitektur till hälsa och medicin. Arubas yta täcks till två tredjedelar av aloe vera och ön är världens största exportör av växten. Den starka karibiska solen och Arubas ökenliknande natur ger en ordentlig skjuts åt de helande egenskaperna i växtsaften och ligger till grund för att världens kraftfullaste aloegel för hudvård produceras just här. Någonting av aloe tänkte jag allt handla med hem. Efter lite letande så hittade vi en butik som sålde dessa produkter och där blev det lite shopping av en hudlotion och ett läppbalsam. Det var fortfarnade ganska varmt ute och vi siktade in oss på en barveranda på andra våningen utefter huvudgatan och tog oss lite flytande uppfriskande innan vi vände åter till hotellet för lite middagsfix och ett kvällsdopp i poolen.

160802  Molning morgon som senare övergick i regn. Första regndropparna på 2,5 vecka så vi kan inte klaga. Först blev det en sväng ner till stranden precis nedanför vårt boende där Håkan bokade dykutfärd för i morgon. Tre öar och tre dyk, självklart. Vi bestämde oss sedan för att åka till Aruba Aloe Museum & Factory för att titta lite närmare på hur framställning av dessa så spännande Aloe Vera produkterna tas fram. Efter lite snirklande i diverse rondeller och smågator så var vi framme och fick en rundvisning i fabriken av en MYCKET entusiastisk guide. Det blev även shopping i den lilla affären i anslutning till fabriken även om produkterna var svindyra men säkert jättebra. Planen var att det skulle klarnat upp och vi skulle åka till stranden efter detta besök men det blev inte riktigt så. Vi tog en sväng i stan igen, gjorde en liten kik in på ett Casino men inte för att spela idag utan för att gå på en av deras väldigt flotta toaletter, fniss fniss. På väg från casinot promenerade vi längs bryggan och precis i strandkanten satt en hel koloni av leguaner och i vattenbrynet nedanför kravlade vackra röda krabbor. Fototajm!! Nu styrde vi kosan med vår hyrbil norrut för att vi tyckte det såg lite ljusare ut åt det hållet men ack vad vi bedrog oss. Regnskurarna avlöste varandra och det bildades rejäla regnpölar på vägarna. Bara att bita i det sura äpplet och återvända till lägenheten och ta ett dopp i poolen, för bada måste man, varje dag. Vi packar upp våra ryggsäckar, tar på badkläder och går mot poolen och då spricker det upp och varenda molm försvinner.... snacka om snabba väderförändringar. Ikväll blir det till att åka in till stan och äta på den fiskrestaurang där vi tänkte ätit i söndags och idag vet vi att den öppen. Det blev också en riktigt smaskig middag som avslutades med en Pina Colada för mig och en kaffe med Sambuca för Håkan. 

160803  Denna fantastiska resa börjar nu, tyvärr, lida mot sitt slut och vi har endast ett par dagar kvar. Tänk va tiden går fort när man har roligt. Förmiddagen hade Håkan sin dykutfärd med dyk från båt denna gången och det blev ännu en oförglömlig upplevelse med massor av häftiga fiska och även ett besök vid ett gammalt vrak. Jag tog mig en lång låsmorgon kvar i sängen och därefter några timmar vid den fina hotellpoolen. Helt ensam med en skön solstol, musik i min MP3 och en bok är en helt ok förmiddags sysselsättning för min del. Nej förresten, helt ensam var jag inte. Utmed poolkanten står flera stora betongkrukor med vackra blommor och där fick dessa blommor idag flera besök av ett litet blågrönskimrande kolibripar. Dom är små snabba rackare och därmed också tyvärr helt omöljiga att fotografera. Men väldigt vackra att titta på. När Håkan kom tillbaka tog vi åter en tur in till centrum för att idag försöka få oss en tur med den spårvagn som går genom de centrala delarna av Oranjenstad. Denna dag hade vi turen att få oss en liten runda, helt grati, med detta lite udda fordon som sakta glider fram mellan kvarteren i stan. När man når ändstationen får alla pasagerare kliva ur och man vänder alla ryggstöden på sittbänkarna för att åka åt andra hållet igen. Idag har det varit en varm dag med mycket sol och det känns i skinnet så det var skönt att använda de nyinköpta Aloe vera produkterna för en insmörjning efter kvällsdoppet i poolen.

160804  Sista dagen på denna semester på de karibiska öarna. Idag har vi bestämt oss för att åter åka till Eagle Bech för en sista sol och baddag. Ikväll blir det middag på en restaurang som ligger på en pir/brygga en bit ut i havet och sedan packa väskorna igen för att tidigt i morgon bitti ta oss till flygplatsen för hemresan. I skrivande stund är kl. endast ca 07.00 och jag kommer att sammanfatta denna resa med lite tips ikväll. Då var den sista sol och baddagen över och väskorna är nästan färdigpackde. Den sista middagen var en riktig höjdare och vi avslutade middagen med var sin rktigt god karibisk drink.

Hur sammanfattar man då vårt besök på dessa fina öar som vi besökt under en ej högsäsongsperiod. Det positiva var att det inte var så jättemycket turister någonstans. Kranvattnet är jättegott och drickbart på alla tre öarna. Väldigt trevliga, vänliga och sköna människor. Det som kanske var något negativt var att det är, med den svenska kronan mätt, förhållandevis dyrt att äta ute vilket gör att jag skulle rekommendera att hyra lägenhet om man avser att åka hit. Tag med en kylväska och fixa din egen lunch att ta med till stranden t ex. Hyr bil på både Curacao och Aruba om du vill uppleva lite mer än bara närmaste omgivningen, och boka den hemifrån så att du kan använda den till och från flygplatsen. Taxi är också dyrt på alla dessa tre öar. På Bonaire hyrde vi skoter några dagar och det funkade jättebra med tanke på att det var en otroligt lugn och fin ö på alla sätt. Aruba har många långa fina sandstränder medan Bonaire till största delen är inriktat på dykning. Curacao har några fina stränder men bottnen i vattnet består ofta av stenar vilket gör att man här bör ha med badskor. Undantaget vr MAmbo Beach. Söndagar har affärer och många restauranger stängt och vardagar stänger de flesta butiker mellan 17.00-18.00. De stora Supermarket som säljer mat har dock öppet varje dag. Vet ej om detta bara var för att vi var här på "lågsäsong".  

Bilder finns här .

Isla del Margarita och Los Roques, Venezuela

Stranden och en Pina Colada på Isla del Margarita

Vem har inte lockats av att resa till Karibien?

I februari 2013 blev denna resa verkligen av, för vår del. Det var svårt att få till 2 veckors semester i februari för min del, därför slog vi till när vi hittade denna 10 dagars resan till Isla de Margarita norr om Venezuela. Ryktet hade väl förvisso nått oss också att det var hög kriminalitet på denna lilla ö men detta rykte låg ganska många år tillbaka i tiden så vi lät oss inte avskräckas.

Efter en mellanlandning i Frankfurt mellan Göteborg och Caracas blev det en inrikesresa ut till Isla de Margarita. En total restid, inkusive mellanlandningar, på ca 22 timmar.

Väl framme på denna karibiska ö och det lilla hotellet vid stranden Playa del Aqua så var det bara att stupa i säng.

Vid 05.30 (lokal tid) väcktes vi av en strålande sol som kikade in mellan gardinerna i bungalowns fönster och rummet var härligt varmt. Vi kände oss trots allt hyfsat utvilade, pigga, förväntansfulla och jättenyfikna på denna ö så det var bara att ta på shorts och kortärmat på vår vintervita kropp inför en morgonpromenad före frukost. Tvärs över vägen hörde vi ljudet av kraftiga vågor från stranden, dit styrde vi stegen. Vilken syn! De mäktiga vågorna slog in över den vita fina karibiska stranden som var helt öde vid denna tid på dygnet. Konstigt va !Cool

Väl tillbaka till hotellet och en djupdykning i utflyktsprogrammet bestämde vi oss för att vi i alla fall ville ta en Jeepsafari samt en katamarantur ut till en av öarna under någon av de kommande dagarna.

Havet var behagligt varmt, ca 26 grader, och det blev sol och bad på den närmaste stranden och de närliggande stränderna de första dagarna. Vart vi än skulle så åkte vi taxi som oftast var en gammal amerikanare från 70-talet. Taxi ca en halvtimma till någon strand ca 20 minuter bort kostade sällan över ca 10 kr. Men hur kunde det vara så himla billigt att åka taxi? Svaret fick vi under en av taxiresorna då vi frågde föraren - Vad kostar en liter bensin här? - ca 90 öre litern blev svaret. När vår förare frågade vad bensinen kostade i Sverige blev han helt paff. Det vi betalar för en full tank bensin i Sverige kan han köra sin bil på Isla del Margarita på ett helt år.

Vi hittade också vår favoritrestaurang, tvärs över gatan från hotellet, där vi åt mycket god mat och drack goda sydamerikanska viner om kvällarna. Allt till otroligt låga priser jämfört med Sverige. Fördrink, en god middag med en rejäl bit mört och gott kött eller färsk fisk, och en flaska vin därtill och en kaffe och avec kostade totalt för oss båda ca 200 kr. På denna restaurang blev det också en fullkomligt otrolig middag den sista kvällen.

Katamaranresan ut till en ön Coche söder om Isla de Margarita blev en härlig dag med sol, bad och lunch (grillat pelikanlår med tillbehör). Därefter väntade en promenad längs stranden och ett rejält svavelluktande jyttjebad. Sen var man len som en babyrumpa över hela kroppen

På hotellet träffade vi ett annat svenskt par som tipsade oss om att vi inte fick missa en utfärd med flyg till den lilla ögruppen Los Roches. Något tveksamma funderade vi på saken (utfärden kostade ca 1000 kr/per pers.) men bestämde oss sedan för att göra denna utfärd. VILKEN TUR ATT VI GJORDE DET !!!

Vi blev hämtade på hotellet 06.00 på morgonen för färd till flygplatsen och det lilla fyrsitsiga plan som skulle ta oss till Los Roches. Vi var 4 pers. på utvägen och då var planet fullt. Det var molningt när vi lyfte på väg nordväst ut på morgonen så sikten var inte så bra till att börja med. Efter ca 45 minuter lättade molnen och den syn som mötte oss nedanför var hänförande..... en arkipelag som var något av det vackraste vi sett någonsin. En kvart senare var det dags att landa på det lilla, lilla flygfältet där flygledartornet var ett rangligt bygge moterat på en släpkärra .... Nåja det gick hur bra som helst även om det kändes som om han skulle landa på vattnet, men det gick bra. Nu var vi på Los Roches. Denna ögrupp används, fick vi reda på, av ex Coca Cola och andra multinationella företag när man vill ta outständig vackra bilder. En båt tog oss efter "passkontrollen" (en liten kioskbyggnad med en trött militär) ut till en av de närliggande öarna där vi blev avsläppta med en rejäl kylbag med mat, dryck och snacks för dagen. Vi började med att bara sitta och gapa.... det var SÅÅÅÅ vackert och sanden och vattnet var SÅÅÅÅ fint. Efter denna dag i denna obeskrivligt vackra miljö blev vi hämtade av båten som släppt av oss och transporterade till ön med flygfältet. På återresan var planet halvfullt, dvs det var bara vi två och piloten. Cooolt !

Jeepsafarin gjorde vi den näst sista dagen och det blev en färd åt alla håll kors och tvärs över hela ön och en båttur i ett deltaområde.

Nu började resan närma sig sitt slut och vi bestämde oss för att äta en riktig brakmiddag den sista kvällen. Vi förbeställde en rejäl hummer på restaurangen där vi brukade äta middag och talade om hur vi ville ha den tillagad. När vi kom in på restaurangen på kvällen frågade servitören om vi ville se hummern innan den tillagades. Självklart ville vi det. Och in kommer ett "hummermonster" på 3 kilo !!! Den täckte nästan ett medelstort bord.... Jisses! Monstret togs ut i restaurangköket, delades på mitten och den ena halvan grillades och den andra halvan gröptes ur och gratinerades. Sedan kom hela härligheten ut till oss igen. Det behövdes inte mycket tillbehör till den kan jag tala om. Vi fick endast lite brynt smör, bröd och ett kallt vitt vin till och njöt i fulla drag tills endast skalet återtod. Sen var vi sååå nöjda och mätta.  

Det var inga problem med någon brottslighet på ön längre och det tack vare, fick vi veta, att myndigheterna i Venezuela bestämt att den korrumperade polisen som skulle hålla ordning på ön byttes ut mot militärer. Då blev det ordning och reda men tyvärr hann turisterna och resebolagen att tröttna på all brottslighet och övergrepp på turister och ön tappade sina semeserfirare. Dock verkar det som om inresset för ön nu börjar vakna till igen från de stora resebolagen.

Efter 10 dagar med endast positiva erfarenheter, och en snygg solbränna reste vi tillbaka till kalla Sverige igen för planering av nästa resa. Bilder finns här.

PlayaCar och Isla Holbox, Mexico

På detta fina hotell i PlayaCar bodde vi de första 10 dagarna.

I november 2011 blev äntligen vår Mexicoresa av. Det blev dock inte den charterresa som vi planerade två år tidigare utan åter en resa som vi mixade ihop själva. Flyg bokade vi från Göteborg via London, Miami och därefter till Cancun i Mexico.

De första 10 dagarna bokade vi in oss på ett 5-stjärningt All inclusive hotell, The Reef Playacar,  strax utanför Playa del Carmen. Vanligtvis är vi inga stora fantaster av All inclusive men detta visade sig vara en riktig fullträff. Maten i den enorma bufférestaurangen var av mycket hög klass och variationen av rätter kunde tillfredställa vilken kräsen gourmé som helst. Hotellets läge precis vid den fina stranden och poolerna som var välskötta rena och fina gjorde att vi var mycket nöjda med vårt val. Hotellrummen var belägna i små separata byggnader med 4 rum i varje i en djungelliknade miljö. Det var så häftigt att sitta på balkongen och höra ljudet av exotiska fåglar i den djupa grönskan utanför. På marken nedanför sprang små helt ofarliga Sereque eller Agoutis som visade sig vara mycket förtjusta i bananer. Ja vi såg faktiskt några tvättbjörnar i området också en kväll.   

Efter några dagar bestämde vi oss för att se mer av detta spännande land och bokade in en utfärd till Tulum och en av de bäst bevarade Myaruinerna på hela Yuktanhalvön. En mycket entusiastisk guide berättade, under rundvandringen, historien bakom alla dessa gamla ruiner och det var en mycket intressant berättelse. Därefter skulle vi stanna till vid paradise beach, som flera gånger utsetts till en av världens vackraste stränder, för ett dopp. Dock gick vi i förväg mot den plats där vi trodde att bussen skulle hämta upp oss och satte oss att vänta på våra medresenärer. Klockan gick och ingen buss dök upp! -Jag går och ser om jag hittar våra medresenärer säjer sambon, vänta här, och försvinner han också. Efter ytterligare ca en timma började jag i min ensamhet fundera på om jag skulle ta en taxi tillbaka till hotellet för någonting var ju väldigt fel insåg jag. Precis när jag rest mig upp hör jag någon ropa någonting som liknade mitt namn på knackig spanskengelska. När jag vänder mig om så kommer det en mexicansk dam fram till mig och säjer att min sambo och det övriga ressällskapet väntar på mig vid Paradise beach och att hon skulle köra dit mig. MYCKET TVEKSAM !! föjde jag med kvinnan till hennes bil, en ca 40 år gammal Wolkswagen Bubbla med mer rost än plåt. Jaja det vara bara att kliva in i bilen och den inredningen.... om man nu kan kalla det för inredning hade verkligen sett sina bästa dagar. Kablarna stack ut som en kvast ur instrumentbrädan och någon slags "radio" spelade spansk musik mycket högt när vi satte fart mot mina medresenärer och sambo som väntade vid Paradise beach en knapp kilometer därifrån. Den mexicanska damen var mycket vänlig och skrattade och pratade hela vägen och sa att det vi nu färdades i var en "Mexican Ferrari". Väl framme möttes jag av något irriterade medresenärer och som tur var sambon. Vilket lättnad och vilket äventyr ! Jag hann inte ens ta ett dopp för då hade väl de andra medresenärerna stypt mig utan det var bara att skamset krypa in i bussen igen.

Nästa stopp efter lunch var Cobá. Cobá är en i princip orörd maya-ruin mitt inne i djungeln och man får verkligen känslan av att kliva in i Djungelboken! Här är det inte anpassat till turister och det saknas både souvenirshoppar och försäljare. Vår duktiga guide berättade även här om de märkliga pyramiderna m.m som mötte oss på den ca 3 kilometer långa promenaden i djungeln. Nöjda och trötta återvände vi sent på kvällen till vårt hotell igen.

Nu blev det några lugna dagar med sol och bad innan vi bestämde oss för att ta oss in till Playa del Carmen och ta båten ut till ön Cozumel. Väl framme på denna fina ö hyrde vi, tro det eller ej, moppe och drog iväg söderut längs kusten. Vi stannade till på några stränder men det visade sig vara väldigt mycket folk och grymt hög musik. Inte riktigt det vi sökte. Efter 3-4 stopp kom vi till en nästan folktom strand med en liten lunchrestaurang och ett fantastiskt turkosblått kristallklart vatten. Där blev det några timmars sol och bad och därefter en tur med moppen runt ön innan det var dags att åka tillbaka till färjelägret för att ta färjan tillbaka till Playa del Carmen.

Den tredje utfäden från Playacar blev nog den allra häftigaste. Vi bokade en utfärd där vi skulle få simma med delfiner. Först fick vi en introduktion av vår guide, om vad som skulle hända i bassängen. Vi utrustades med flytvästar och gick sedan in i grupper om 10 personer till det stora området där delfinerna befann sig i stora bassänger. Delfintränaren instruerade oss sedan om vad som skulle hända och hur vi skulle bete oss. Sedan tog hon upp sin visselpipa och lockade fram de stora härliga delfinerna till oss som stod utefter ena kanten i basängen.  VILKEN KÄNSLA !! Att få vara så nära dessa varelser så att vi fick ta på dom, känna deras sträva skinn under handflatan och till och med pussa dom på nosen var helt otroligt. Att sedan få simma bort till ena hörnet av den stora basängen och känna en delfin på varje sida av kroppen, grabba tag i fenan och bara följa med. Något av det allra häftigaste vi varit med om. Vi fick sedan två och två hålla en stav mellan oss och se dessa stora graciösa varelser hoppa över staven var magiskt. Vi fick sedan på olika sätt umgås med delfinerna antingen i par eller var och en under en stund och delfinerna var väldigt sällskapliga. Det hela avslutades med att vi en och en åter fick simma bort till ena hörnet av basängen,lägga oss med armarna utsträckta på ytan och tårna mot botten ca 4-5 meter från kanten. Två delfiner kommer sedan i full fart bakifrån och med nosen i fotsulan puttar en framåt i rasande fart. HELT GRYMT HÄFTIGT !!

När 10 dagar passerat var det dags att bege sig till nästa ställe i Mexico. Isla de Holbox. Taxi från hotellet i Playacar till busstationen inne i Playa del Carmen och därefter en 2 timmars bussresa till byn Chiquila där båt tog oss ut till den fantastiska ön. Denna naturskyddade ö norr om Yucatanhalvön är en idyll med vita finkorniga stränder, turkost hav, gator av sand och hotell med palmbladstak. När båten lagt till på ön tog vi en taxi, ja en eldriven golfbil alltså, till hotellet Casa las Tortugas. Bensindrivna bilar fanns knappt på ön. Denna lilla paradisö var otroligt vacker med fina byggnader i regnbågens alla färger. Under försommarmånaderna kunde den som besökte ön även simma med de enorma valhajar som då befann sig i vattnen utanför ön. Vi hyrde.... nej ingen moppe, utan en golfbil under två timmar en dag och lyckades se i stort sett hela ön på denna rundtur. Det blev 4 lata sköna dagar innan det blev dax att ta sig in till Cancun för en sista övernattning innan flyget gick hem till Sverige igen tidigt nästa morgon. Här finns bilder.